Är det bildörrar som slås igen jag hör här utanför? I så fall betyder det att mamma och Petra har kommit hem och denna ensamma helg leder mot sitt slut.
Är förövrigt riktigt rastlös just nu, och får inte tag på någon som vill ut och gå, om jag inte gör det inom snar framtid heller så tar jag nog saken i egna händer och drar med mig doggisarna ut. Då blir dom nog glada, mamma också för den delen.

Dagens ämne, att söka jobb:
Idag tog jag ett stort steg. Det är nämligen så att jag har fått nys om ett ställe som behöver extra-personal lite då och då. Toppen tänkte jag, men då kommer man ju till det värsta! Man måste ju söka jobbet också, ni fattar inte hur fruktansvärt nervös jag blir bara av tanken. Egentligen så ska det ju inte vara så hemskt, det värsta som kan hända är ju att man får ett nej, men det är inte därför jag är nervös. Jag vet inte ens vad jag är nervös för, men jag hatar, HATAR att prata i telefon med främlingar. Orden bara fastnar i halsen och så blir det bara bajs av det hela. Man vill ju inte sumpa sin chans till jobb på grund av att man blir stum i telefonen precis, men jag antar att man måste börja träna på det, och man måste ju börja någonstans.
Så jag tog tag i telefonen, och med bultande hjärta slog jag numret och ringde.. det gick fram en signal... två signaler... tre signaler. Inget svar och paniken började bubbla upp ännu mer inom en. Efter fem-sex signaler (som kändes som kanske tjugo) gav jag upp. Jag får nog tänka på saken lite till och sen ta tag i det på tisdag.
Men om ni tänker be till han däruppe så kan ni gärna slänga in ett ord som "hjälp sandra att bli bättre på att prata i telefon" så skulle jag bli hjärtligt tacksam.

Nu spritter det i benen på mig.
Måste ut.