Sandra informerar
Nu ska jag ta upp ett ytterst intressant ämne. Träningsvärk i bröstmusklerna.
Jo ni förstår, det gör ju faktiskt ganska ont, men det som är just så speciellt med att ha träningsvärk i bröstmusklerna är det att gör ju inte bara ont i musklerna - utan i hela brösten!
Det känns som att ha växtvärk i brösten all over again! DET mina vänner, är något som inte gillas.
Ett intressant faktum såhär på kvällskvisten.
Och nu kan ju ni killar tänka er hur det känns när brösten växer/värker - grattis, det är som att jag invigt er i en ny värld. Den kvinnliga världen. Tänk på det nästa gång ni tränar bröstmusklerna och får träningsvärk. Akta så ni inte måste köpa en större BH..
-- Sandra --
Jo ni förstår, det gör ju faktiskt ganska ont, men det som är just så speciellt med att ha träningsvärk i bröstmusklerna är det att gör ju inte bara ont i musklerna - utan i hela brösten!
Det känns som att ha växtvärk i brösten all over again! DET mina vänner, är något som inte gillas.
Ett intressant faktum såhär på kvällskvisten.
Och nu kan ju ni killar tänka er hur det känns när brösten växer/värker - grattis, det är som att jag invigt er i en ny värld. Den kvinnliga världen. Tänk på det nästa gång ni tränar bröstmusklerna och får träningsvärk. Akta så ni inte måste köpa en större BH..
-- Sandra --
Jag säger bara, what the F????
Läste den här artikeln för några dagar sedan.. Men kopplade inte förrän nu. Det bara kom upp i min hjärna, at this moment, att - fan vad sjukt?
I ett försök att rena byn tvingades han gifta sig med kon. Men äktenskapet fick ett olyckligt slut. 18-åringen svimmade under bröllopet och byborna dränkte kossan"
Tagen från VK.
För det första... Varför vill man ens ha sex med en ko?
För det andra, vad är det för ursäkt att säga att man var förtrollad? Han är tagen på bar gärning, det är väl bara att erkänna, ja - JAG GILLAR ATT HA SEX MED DJUR! ... Eller?
För det tredje, sjukaste straffet ever?
.. Och hur snällt är det att dränka bruden (kon) på hennes bröllopsdag?
Stackars ko, helt oskyldig ju..
-- Sandra --
"En 18-årig indones ertappades i söndags med att ha sex med en ko.
Han skyllde på att kon förtrollat honom och lurat i honom att den var en kvinna.I ett försök att rena byn tvingades han gifta sig med kon. Men äktenskapet fick ett olyckligt slut. 18-åringen svimmade under bröllopet och byborna dränkte kossan"
Tagen från VK.
För det första... Varför vill man ens ha sex med en ko?
För det andra, vad är det för ursäkt att säga att man var förtrollad? Han är tagen på bar gärning, det är väl bara att erkänna, ja - JAG GILLAR ATT HA SEX MED DJUR! ... Eller?
För det tredje, sjukaste straffet ever?
.. Och hur snällt är det att dränka bruden (kon) på hennes bröllopsdag?
Stackars ko, helt oskyldig ju..
-- Sandra --
Ansiktsboken
Facebook har då grupper för allting - "vi som kollade efter siffran (åldern) längst ner i glaset när vi var små".
Ja, det är ju sant, man gjorde ju alltid det! Jag har för mig att jag oftast brukade bli 5 eller 26 år gammal. Det var alltid lika spännande att se hur gammal man var just den dagen, som en liten överraskning efter att man druckit upp mjölken.
Tänk vad lite som kunde roa en när man var liten.
En annan matsals-relaterad sak man gjorde när man var liten (eller jag gjorde det faktiskt inte) var att man blandade ut mjölken med lite vatten. Jag förstod aldrig varför, jag tyckte det såg äckligt ut, men de som gjorde det sa alltid "MMMMM, det smakar typ grädde". Konstigt, det borde ju bara smaka som utspädd mjölk? JA, för er som inte fattade så var jag ironisk med den där kommentaren.
Sen kom jag ihåg att vissa små smyg-fatzooooooos tog med sig massa smörpaket ut till skolgården på lunchrasten och käkade bara smör. Alltså, de satt och slickade direkt ur smörpaketet. Antingen satt dom i snurrgungan och gjorde det, eller så satt dom i klätterställningen. BLÄÄ. Det förstod jag mig inte heller på, jag var "för mogen" för sånt där, men däremot att doppa morotsstavarna i smör - det var min melodi det! Riktigt gott, och jag menar - man kan ju inte vara för nyttig.
Gud, det är sjukt vad många småminnen jag hade glömt bort helt som ploppade upp nu när jag skrev det här inlägget. Jag kanske borde skriva om gamla barndomsminnen oftare. Detär ju faktiskt ganska roligt att tänka tillbaka på hur det var.
Nu är det dags för paradise hotel.. Snälla, döda mig någon?
-- Sandra --
Ja, det är ju sant, man gjorde ju alltid det! Jag har för mig att jag oftast brukade bli 5 eller 26 år gammal. Det var alltid lika spännande att se hur gammal man var just den dagen, som en liten överraskning efter att man druckit upp mjölken.
Tänk vad lite som kunde roa en när man var liten.
En annan matsals-relaterad sak man gjorde när man var liten (eller jag gjorde det faktiskt inte) var att man blandade ut mjölken med lite vatten. Jag förstod aldrig varför, jag tyckte det såg äckligt ut, men de som gjorde det sa alltid "MMMMM, det smakar typ grädde". Konstigt, det borde ju bara smaka som utspädd mjölk? JA, för er som inte fattade så var jag ironisk med den där kommentaren.
Sen kom jag ihåg att vissa små smyg-fatzooooooos tog med sig massa smörpaket ut till skolgården på lunchrasten och käkade bara smör. Alltså, de satt och slickade direkt ur smörpaketet. Antingen satt dom i snurrgungan och gjorde det, eller så satt dom i klätterställningen. BLÄÄ. Det förstod jag mig inte heller på, jag var "för mogen" för sånt där, men däremot att doppa morotsstavarna i smör - det var min melodi det! Riktigt gott, och jag menar - man kan ju inte vara för nyttig.
Gud, det är sjukt vad många småminnen jag hade glömt bort helt som ploppade upp nu när jag skrev det här inlägget. Jag kanske borde skriva om gamla barndomsminnen oftare. Detär ju faktiskt ganska roligt att tänka tillbaka på hur det var.
Nu är det dags för paradise hotel.. Snälla, döda mig någon?
-- Sandra --
Nu drar vi igång igen
Nu har jag haft en tillräckligt lång paus från bloggen.
Jag hade tänkt prata, skriva, whatever - om ett mycket upprörande ämne.
DUBBADE FILMER & TV-SERIER
Jag menar, vad är det för bajs? Det finns ju något som heter undertexter!!
Det enda man får ut av att titta på dubbade tv-serier eller filmer är en förvirrande, kluven känsla. Man vill som hata den, munnarna rör på sig - men ljudet som kommer fram är helt i otakt och passar verkligen inte in. Dom lyckas alltid hitta någon med för ljus eller för mörk röst också - INTE OKEJ
.. En sak kan jag dock erkänna. Teckande och animerade filmer är okej att dubba. Till exempel alla disneyfilmer osv - dom är ju sjukt mycket bättre med svenskt tal, men det kan ju också ha någonting att göra med att jag har växt upp med dom så. Och vi gillar ju inte förändring här inte.
Ja, jag vet inte riktigt vart jag ville komma med det här inlägget, jag ville nog mest bara säga att jag hatar dubbat!
Jag önskar att man vore ung och dum igen när man inte ens märkte det, som med Mio min Mio.
Fast nä, jag vill nog inte vara så dum igen, det måste ju vara krångligt!
POSS POSS (med fågel fågel röst)
-- Sandra --
Jag hade tänkt prata, skriva, whatever - om ett mycket upprörande ämne.
DUBBADE FILMER & TV-SERIER
Jag menar, vad är det för bajs? Det finns ju något som heter undertexter!!
Det enda man får ut av att titta på dubbade tv-serier eller filmer är en förvirrande, kluven känsla. Man vill som hata den, munnarna rör på sig - men ljudet som kommer fram är helt i otakt och passar verkligen inte in. Dom lyckas alltid hitta någon med för ljus eller för mörk röst också - INTE OKEJ
.. En sak kan jag dock erkänna. Teckande och animerade filmer är okej att dubba. Till exempel alla disneyfilmer osv - dom är ju sjukt mycket bättre med svenskt tal, men det kan ju också ha någonting att göra med att jag har växt upp med dom så. Och vi gillar ju inte förändring här inte.
Ja, jag vet inte riktigt vart jag ville komma med det här inlägget, jag ville nog mest bara säga att jag hatar dubbat!
Jag önskar att man vore ung och dum igen när man inte ens märkte det, som med Mio min Mio.
Fast nä, jag vill nog inte vara så dum igen, det måste ju vara krångligt!
POSS POSS (med fågel fågel röst)
-- Sandra --
Is-armar
Japp, riktigt skönt att cykla hem klockan två på natten och det är iskallt.. NAAAT. Jag trodde det skulle vara varmare än såhär, men jag får väl börja inse att sommaren är över snart. Helst skulle jag vilja ha en hel sommar till nu på direkten. Eller, det skulle kunna få vara höst, när den är sådär fin och färgglad, men sen att istället för vinter så kommer det sommar igen!
.. Det var i alla fall mysigt med en kopp te på TC såhär en kall torsdagskväll..
Men nu till the real deal. Jag snuddade faktiskt vid ämnet lite i mitt förra inlägg.
Jag, musikälskare som jag är, älskar att lyssna på musik. Jag lyssnar alltid på musik, när jag sitter vid datorn, såklart, när jag klär på mig på morgonen, när jag gör mig redo för utgång, när jag ska gå den tre minuter långa vägen till affären, jämt. Om man glömmer hörlurarna när man ska åka buss till exempel så dör man ju långsamt innifrån, det är typ som att, vad vet jag, flyga utan vingar?
Jag utan musiken är som en pizza utan ost. Eller nåt.
Det jag vill komma fram till i alla fall är att det är ganska krånligt för mig just nu. Min iPod är long lost and gone och min mobil som jag har haft som ersättare är helt fucked up och går i princip inte att göra något annat med än att just, lyssna på musik. Så därför bär jag alltid med mig två mobiler för tillfället, en gamm gamm going som jag gör i princip allt med, det vill säga ringer och smsar. Sen har vi den andra där all go musik ligger. Mitt sim-kort går på högvarv kan jag lova, hoppas det inte dör eller nåt.
Men oj, där gled jag av ämnet. Jag hade egentligen tänkt prata om hur mycket man kopplar låtar till minnen. Fast ja, vad finns det egentligen att säga om det?
Jag undrar väl mest om det bara är jag, eller får ni andra också så? Jag har sjukt många låtar/artister/stilar överhvudtaget som jag kopplar väldigt starkt till kanske en person, eller just ett speciellt minne, men ibland även en längre tidsperiod. Det är det som är det underbara med musik, om man håller på glömma något kan man bara starta den där låten så känns det som att man är tillbaka igen. Eller så kan man bli glatt överraskad om man inte hört en låt på länge - och så får man tillbaka alla goda minnen som gömt sig långt bak i hjärnan.
Nu ska jag dricka upp mitt feta glas med o'boy och sen krypa ner i sängen
-- Sandra --
.. Det var i alla fall mysigt med en kopp te på TC såhär en kall torsdagskväll..
Men nu till the real deal. Jag snuddade faktiskt vid ämnet lite i mitt förra inlägg.
Jag, musikälskare som jag är, älskar att lyssna på musik. Jag lyssnar alltid på musik, när jag sitter vid datorn, såklart, när jag klär på mig på morgonen, när jag gör mig redo för utgång, när jag ska gå den tre minuter långa vägen till affären, jämt. Om man glömmer hörlurarna när man ska åka buss till exempel så dör man ju långsamt innifrån, det är typ som att, vad vet jag, flyga utan vingar?
Jag utan musiken är som en pizza utan ost. Eller nåt.
Det jag vill komma fram till i alla fall är att det är ganska krånligt för mig just nu. Min iPod är long lost and gone och min mobil som jag har haft som ersättare är helt fucked up och går i princip inte att göra något annat med än att just, lyssna på musik. Så därför bär jag alltid med mig två mobiler för tillfället, en gamm gamm going som jag gör i princip allt med, det vill säga ringer och smsar. Sen har vi den andra där all go musik ligger. Mitt sim-kort går på högvarv kan jag lova, hoppas det inte dör eller nåt.
Men oj, där gled jag av ämnet. Jag hade egentligen tänkt prata om hur mycket man kopplar låtar till minnen. Fast ja, vad finns det egentligen att säga om det?
Jag undrar väl mest om det bara är jag, eller får ni andra också så? Jag har sjukt många låtar/artister/stilar överhvudtaget som jag kopplar väldigt starkt till kanske en person, eller just ett speciellt minne, men ibland även en längre tidsperiod. Det är det som är det underbara med musik, om man håller på glömma något kan man bara starta den där låten så känns det som att man är tillbaka igen. Eller så kan man bli glatt överraskad om man inte hört en låt på länge - och så får man tillbaka alla goda minnen som gömt sig långt bak i hjärnan.
Nu ska jag dricka upp mitt feta glas med o'boy och sen krypa ner i sängen
-- Sandra --
Burn baby burn
Aj på armen.
Den bästa kommentaren som sades på TC idag var i alla fall "Det kändes som att man bajsade eld". Det måste ju ha vart väldigt.. otrevligt?
Idag så spelades en gammal going inne i köket på TC, nämligen denna underbara sommarplåga (eller var det sommar?)
I alla fall, den fick mig att tänka. fan vad tragiskt om det vore så? Liksom, man har massa som man umgås med, men det är egentligen ingen som bryr sig om dig. Du är bara där som utfyllnad i princip. Ingen bryr sig egentligen om hur du mår, vad du har hållt på med den senaste tiden - ja, dom skulle inte ens sakna dig om du dog. Haha, hoppas för allas bästa att det inte är någon som har det så!
I alla fall, det var inte det jag tänkte hela mitt inlägg till, utan jag ska babbla på om något mycket viktigare (säger vi som).
Är det bara jag som är en såndär kvälls-läsare? Jag måste läsa innan jag ska somna, om det så bara är två, tre rader så måste jag göra det. Undantag kan hända om jag sover hos någon kompis, eller någon kompis sover hos mig, då pratar man istället tills man däckar. Annars, alltid alltid läsa innan man somnar.
Hur som haver, om ni är som jag - har ni då upptäckt att om man är väldigt trött, eller kanske bara tankspridd så kan det bli som att ögonen fortsätter läsa, fast man fattar inte vad man läser. Det är ganska coolt tycker jag, för man kommer på sig själv efter typ en sida att, oj, vad var det jag läste egentligen?
Det blev i alla fall så för mig nyss när jag läste lite bloggar. Hann typ gå igenom tre, fyra olika bloggar och jag kom verkligen inte ihåg vad det stod. Bara att börja om, samla tankarna och fokusera på vad jag läser och inte på mina andra virriga tankar som flyger runt i huvudet.
Nu tänkte jag tipsa er om en sak också, vill bli lika cool som Sara. Nej, men om ni är intresserade av dans och så, så tycker jag att ni borde checka in complete's hemsida. Om ni inte orkar läsa kan ni ju alltid kolla på grymma bilder.
I alla fall så är adressen häääääär: http://www.completedancecompany.com
Nu tänkte jag lämna er med en skön myslåt. Lars Winnerbäck fungerar nästan alltid, men mest när man är i samma sinnesstämning som jag är i just nu.
Jag tänker även bara på baby_boy_92 och paddan. Det är ni som har fått mig att lyssna på honom överhuvudtaget!
Nu ska jag ... sluta blogga iaf.
Godnatt
-- Sandra --
Den bästa kommentaren som sades på TC idag var i alla fall "Det kändes som att man bajsade eld". Det måste ju ha vart väldigt.. otrevligt?
Idag så spelades en gammal going inne i köket på TC, nämligen denna underbara sommarplåga (eller var det sommar?)
I alla fall, den fick mig att tänka. fan vad tragiskt om det vore så? Liksom, man har massa som man umgås med, men det är egentligen ingen som bryr sig om dig. Du är bara där som utfyllnad i princip. Ingen bryr sig egentligen om hur du mår, vad du har hållt på med den senaste tiden - ja, dom skulle inte ens sakna dig om du dog. Haha, hoppas för allas bästa att det inte är någon som har det så!
I alla fall, det var inte det jag tänkte hela mitt inlägg till, utan jag ska babbla på om något mycket viktigare (säger vi som).
Är det bara jag som är en såndär kvälls-läsare? Jag måste läsa innan jag ska somna, om det så bara är två, tre rader så måste jag göra det. Undantag kan hända om jag sover hos någon kompis, eller någon kompis sover hos mig, då pratar man istället tills man däckar. Annars, alltid alltid läsa innan man somnar.
Hur som haver, om ni är som jag - har ni då upptäckt att om man är väldigt trött, eller kanske bara tankspridd så kan det bli som att ögonen fortsätter läsa, fast man fattar inte vad man läser. Det är ganska coolt tycker jag, för man kommer på sig själv efter typ en sida att, oj, vad var det jag läste egentligen?
Det blev i alla fall så för mig nyss när jag läste lite bloggar. Hann typ gå igenom tre, fyra olika bloggar och jag kom verkligen inte ihåg vad det stod. Bara att börja om, samla tankarna och fokusera på vad jag läser och inte på mina andra virriga tankar som flyger runt i huvudet.
Nu tänkte jag tipsa er om en sak också, vill bli lika cool som Sara. Nej, men om ni är intresserade av dans och så, så tycker jag att ni borde checka in complete's hemsida. Om ni inte orkar läsa kan ni ju alltid kolla på grymma bilder.
I alla fall så är adressen häääääär: http://www.completedancecompany.com
Nu tänkte jag lämna er med en skön myslåt. Lars Winnerbäck fungerar nästan alltid, men mest när man är i samma sinnesstämning som jag är i just nu.
Jag tänker även bara på baby_boy_92 och paddan. Det är ni som har fått mig att lyssna på honom överhuvudtaget!
Nu ska jag ... sluta blogga iaf.
Godnatt
-- Sandra --
Busigheter
Gårkvällen var nog en av dom roligaste på länge, det var lite nostalgikänsla över det hela. Det kändes som att man var back in the days, runt femtonårs-åldern.
Jag vet inte om jag riktigt ska säga allt som hände, men låt säga att det hade lite att göra med körsbär, jordgubbar, "morötter" - cykla cykla cykla, klättra lite på "förbjudna platser", rulla ner för kullar och ligga på kullen under stjärnhimlen, filosofera och föra djupa samtal.
Om ni vill veta lite mer ingående kan ni ju ta en titt på min kompanjon Tess blogg.
I alla fall, nu till the subject of the day!
Som vanligt så tittade jag på Tyra Banks show idag och ämnet var rasism.
Jag blir bara arg! Jag förstår inte hur vissa personer resonerar och tänker, det enda dom ser är en hudfärg och sen tror dom att dom har rätt att tycka och tänka massa dåliga saker om den personen - bara för att den inte är vit. Det är helt sjukt, och jag fattar inte att folk kan vara så konservativa och tröga i sin uppfattning, alla personer är olika. Det är personligheterna som man måste se, man måste titta förbi det yttre. Visst om vi tar en vit och en svart person som exempel - de kanske inte är likadana i sitt sätt att vara, de har kanske olika prioriteringar och värderingar i livet osv, men det är ju inte så konstigt, speciellt inte om man är uppvuxna med olika kulturer osv, men det behöver inte betyda att den ena är mer värd än den andra och vice versa.
Mest arg blir jag nästan på dom som skyller ifrån sig med att säga "det är vad jag är uppvuxen med". Okej, deras föräldrar kanske också är rasister och dom har "lärt" barnen att också bli det, det är normalt - barn tar efter sina föräldrar. Men det är fortfarande ingen ursäkt, när man blir äldre så måste man ju bilda sin egna uppfattning om saker och ting, men det känns som att de inte ens vill försöka ändra sin syn gentemot andra människor.
... Alltså, det känns som att det är så mycket jag skulle vilja säga om det här, men jag är typ hög av värmen, upprörd och helt borta. Men i alla fall så tycker jag att rasism är bara en dålig sak och jag tycker att folk borde vara mer öppen mot allt och alla, och inte bara se en hudfärg.
Fuck that shit, nu ska jag gå och ta en kalldusch och bli normal igen.
And although it seems heaven sent
We ain't ready, to see a black President
It ain't a secret don't conceal the fact
- Glad that is changed, huh?
Världen kanske är på väg åt rätt håll i alla fall
Jalla hejdå
-- Sandra --
Jag vet inte om jag riktigt ska säga allt som hände, men låt säga att det hade lite att göra med körsbär, jordgubbar, "morötter" - cykla cykla cykla, klättra lite på "förbjudna platser", rulla ner för kullar och ligga på kullen under stjärnhimlen, filosofera och föra djupa samtal.
Om ni vill veta lite mer ingående kan ni ju ta en titt på min kompanjon Tess blogg.
I alla fall, nu till the subject of the day!
Som vanligt så tittade jag på Tyra Banks show idag och ämnet var rasism.
Jag blir bara arg! Jag förstår inte hur vissa personer resonerar och tänker, det enda dom ser är en hudfärg och sen tror dom att dom har rätt att tycka och tänka massa dåliga saker om den personen - bara för att den inte är vit. Det är helt sjukt, och jag fattar inte att folk kan vara så konservativa och tröga i sin uppfattning, alla personer är olika. Det är personligheterna som man måste se, man måste titta förbi det yttre. Visst om vi tar en vit och en svart person som exempel - de kanske inte är likadana i sitt sätt att vara, de har kanske olika prioriteringar och värderingar i livet osv, men det är ju inte så konstigt, speciellt inte om man är uppvuxna med olika kulturer osv, men det behöver inte betyda att den ena är mer värd än den andra och vice versa.
Mest arg blir jag nästan på dom som skyller ifrån sig med att säga "det är vad jag är uppvuxen med". Okej, deras föräldrar kanske också är rasister och dom har "lärt" barnen att också bli det, det är normalt - barn tar efter sina föräldrar. Men det är fortfarande ingen ursäkt, när man blir äldre så måste man ju bilda sin egna uppfattning om saker och ting, men det känns som att de inte ens vill försöka ändra sin syn gentemot andra människor.
... Alltså, det känns som att det är så mycket jag skulle vilja säga om det här, men jag är typ hög av värmen, upprörd och helt borta. Men i alla fall så tycker jag att rasism är bara en dålig sak och jag tycker att folk borde vara mer öppen mot allt och alla, och inte bara se en hudfärg.
Fuck that shit, nu ska jag gå och ta en kalldusch och bli normal igen.
And although it seems heaven sent
We ain't ready, to see a black President
It ain't a secret don't conceal the fact
- Glad that is changed, huh?
Världen kanske är på väg åt rätt håll i alla fall
Jalla hejdå
-- Sandra --
Bite me
Enligt facebook ska jag bli gravid i maj 2013. Tur, det är i alla fall 4 år tills dess.
Nu är jag i alla fall hemma i vårt stora(?) röda hus på Östermalmsgatan. Jag har även tänkt på en sak, när man har vart borta länge och sen kommer hem så känner man ju som en doft, lite instängt, men ändå luktar det som hemma. När folk kommer hit och hälsar på, luktar det likadant då? Jag själv är ju van vid den här lukten så jag känner ju inte, men jag vet att det brukar ju lukta helt olika beronde på vem man är hos, men hos vissa luktar det ingenting, och hos vissa luktar det mycket. Undra om vårt hus är ett "doft-hus" eller om det inte luktar alls...
Lite höga filosoferingar jag har för mig själv såhär när jag undviker solen.
I alla fall så fick jag höra för några dagar sen att en.. bekant? Gammal konfirmand och gymnast iaf har brutit nacken - på två ställen!! :O Jag säger bara AJ. Iaf, det jag vill ha sagt med detta är i alla fall att jag beundrar honom. Istället för att sitta och tycka synd om sig själv (han hade jävla tur, är inte förlamad eller nåt sånt - men ändå) så ställer han till med fest, kööörv-fest! Alla som vill får typ komma dit, se hur han mår osv osv. Hoppas han har kul i alla fall.
Krya på dig Tollo, och för allas bästa, ta det lite lugnt framöver - aiiit? ;)
På tal om olyckor och sånt så måste jag bara säga att jag har haft ganska tur. Det värsta som har hänt mig skulle nog vara att jag fått en spricka i min stortå (studsmattor är farliga) - vilket även resulterat i att den inte vill göra som jag vill alltid, det vill säga böja på sig. Sen får vi ju inte glömma det allra värsta BRISTNING I MUSKELFÄSTET. Oh my, det var inte bekvämt någonstans, eller, just när det hände var det faktiskt inte så farligt, blev bara helt svimfärdig, men kände ingen smärta. Dagarna/veckorna efter däremot. Helvete vilken pina. Var tvungen att stanna hemma från skolan i typ flera dagar för att det gjorde så ont, jag kunde inte röra mig. Det värsta var också att en vanlig sträckning brukar ju som bara göra ont när man använder just den muskeln, men för mig gjorde det lika ont hela tiden. Om jag satt, om jag låg, om jag stod eller om jag gick. Konstant smärta. Att jag såg ut som en nykn*llad jag vet inte vad när jag gick gjorde ju inte hela saken bättre heller... haha, tider det. NAAT.
Men, förutom det har jag haft väldigt tur.
Här kommer förresten lite bilder från vår tripp till stugan
Speglisshshshs
Målar outfits
Rocky - the maaan
kärlek - han rymmer typ
Stek
Sweet
Muntert..
Domedagshålet - Där lyckades min mobil lägga sig.
(ser ni regnbågen i bakgrunden? ;P )
Mamma myser med kantarell-rensning, evighetsgöra!
Badtime!
Överlyckliga hundar
Avslutar med kantareller och korsord. Ungefär det som stugan går ut på på sommaren ;D
(Jag tycker ändå att jag och mamma lyckades jävla bra, svamp-plockning kanske är min grej?)
jalla peace
-- Sandra --
Nu är jag i alla fall hemma i vårt stora(?) röda hus på Östermalmsgatan. Jag har även tänkt på en sak, när man har vart borta länge och sen kommer hem så känner man ju som en doft, lite instängt, men ändå luktar det som hemma. När folk kommer hit och hälsar på, luktar det likadant då? Jag själv är ju van vid den här lukten så jag känner ju inte, men jag vet att det brukar ju lukta helt olika beronde på vem man är hos, men hos vissa luktar det ingenting, och hos vissa luktar det mycket. Undra om vårt hus är ett "doft-hus" eller om det inte luktar alls...
Lite höga filosoferingar jag har för mig själv såhär när jag undviker solen.
I alla fall så fick jag höra för några dagar sen att en.. bekant? Gammal konfirmand och gymnast iaf har brutit nacken - på två ställen!! :O Jag säger bara AJ. Iaf, det jag vill ha sagt med detta är i alla fall att jag beundrar honom. Istället för att sitta och tycka synd om sig själv (han hade jävla tur, är inte förlamad eller nåt sånt - men ändå) så ställer han till med fest, kööörv-fest! Alla som vill får typ komma dit, se hur han mår osv osv. Hoppas han har kul i alla fall.
Krya på dig Tollo, och för allas bästa, ta det lite lugnt framöver - aiiit? ;)
På tal om olyckor och sånt så måste jag bara säga att jag har haft ganska tur. Det värsta som har hänt mig skulle nog vara att jag fått en spricka i min stortå (studsmattor är farliga) - vilket även resulterat i att den inte vill göra som jag vill alltid, det vill säga böja på sig. Sen får vi ju inte glömma det allra värsta BRISTNING I MUSKELFÄSTET. Oh my, det var inte bekvämt någonstans, eller, just när det hände var det faktiskt inte så farligt, blev bara helt svimfärdig, men kände ingen smärta. Dagarna/veckorna efter däremot. Helvete vilken pina. Var tvungen att stanna hemma från skolan i typ flera dagar för att det gjorde så ont, jag kunde inte röra mig. Det värsta var också att en vanlig sträckning brukar ju som bara göra ont när man använder just den muskeln, men för mig gjorde det lika ont hela tiden. Om jag satt, om jag låg, om jag stod eller om jag gick. Konstant smärta. Att jag såg ut som en nykn*llad jag vet inte vad när jag gick gjorde ju inte hela saken bättre heller... haha, tider det. NAAT.
Men, förutom det har jag haft väldigt tur.
Här kommer förresten lite bilder från vår tripp till stugan
Speglisshshshs
Målar outfits
Rocky - the maaan
kärlek - han rymmer typ
Stek
Sweet
Muntert..
Domedagshålet - Där lyckades min mobil lägga sig.
(ser ni regnbågen i bakgrunden? ;P )
Mamma myser med kantarell-rensning, evighetsgöra!
Badtime!
Överlyckliga hundar
Avslutar med kantareller och korsord. Ungefär det som stugan går ut på på sommaren ;D
(Jag tycker ändå att jag och mamma lyckades jävla bra, svamp-plockning kanske är min grej?)
jalla peace
-- Sandra --
Orka sol?
Okej, jag ska inte klaga nu när vi äntligen har fått sol igen, men idag hade jag verkligen velat ha regn. Tänk vad mysigt, en promenad i regnet, sen komma hem, starta en bra film och bara mysa ner sig i soffan.
.. Jag får även lite dåligt samvete att det här är andra riktigt fina och soliga dagen som jag inte pallat gå ut, det är för varmt helt enkelt! Man måste typ vara på stranden för att man ska klara sig, där brukar det iaf blåsa lite och så kan man svalka sig i havet..
I alla fall, nu släpper vi allt väderprat, jag får ju bara dåligt samvete för att jag inte tar reda på de här fina dagarna. Nu hade jag istället tänkt prata om något helt annat, speciellt med tanke på förra helgens galna upplevelser färskt i minnet. Dock vet jag inte riktigt vad jag ska kalla detta ämne, men ni har säkert alla vart med om det. Växlande.. utstrålning?
Eller nåt sånt i alla fall, för har ni tänkt på det, vissa dagar är det som att man är luft. Ingen tittar på en, ingen hejar, folk som man till och med känner ser en inte, det känns som att man är osynlig. Medans andra dagar kan man inte gå tio meter utan att någon ger en respons på något sätt, hälsar, tittar på en sådär extra mycket, eller rent utav kommer fram och börjar snacka om vad som helst fast man aldrig sett personen förut ens. Det är riktigt klurigt det där, för, i alla fall för mig, så anstränger man sig ju inte extra för att det ska bli så, det bara kommer av sig självt. Ena dagen är man superpoppis, nästa dag är man en nobody i främlingars ögon.
Det tål att kluras på, hur kommer det sig?
Ingen som vet, ingen bry.
jalla peace
-- Sandra --
.. Jag får även lite dåligt samvete att det här är andra riktigt fina och soliga dagen som jag inte pallat gå ut, det är för varmt helt enkelt! Man måste typ vara på stranden för att man ska klara sig, där brukar det iaf blåsa lite och så kan man svalka sig i havet..
I alla fall, nu släpper vi allt väderprat, jag får ju bara dåligt samvete för att jag inte tar reda på de här fina dagarna. Nu hade jag istället tänkt prata om något helt annat, speciellt med tanke på förra helgens galna upplevelser färskt i minnet. Dock vet jag inte riktigt vad jag ska kalla detta ämne, men ni har säkert alla vart med om det. Växlande.. utstrålning?
Eller nåt sånt i alla fall, för har ni tänkt på det, vissa dagar är det som att man är luft. Ingen tittar på en, ingen hejar, folk som man till och med känner ser en inte, det känns som att man är osynlig. Medans andra dagar kan man inte gå tio meter utan att någon ger en respons på något sätt, hälsar, tittar på en sådär extra mycket, eller rent utav kommer fram och börjar snacka om vad som helst fast man aldrig sett personen förut ens. Det är riktigt klurigt det där, för, i alla fall för mig, så anstränger man sig ju inte extra för att det ska bli så, det bara kommer av sig självt. Ena dagen är man superpoppis, nästa dag är man en nobody i främlingars ögon.
Det tål att kluras på, hur kommer det sig?
Ingen som vet, ingen bry.
jalla peace
-- Sandra --
Måndag
Mina bröst fryser..
Idag har jag och Tess städat ur i pappas gamla lägenhet.. Putsa fönster, dammsuga, skura skura skura! Men med löningen vi fick kändes det mer än värt, och jag tror jag ska lyxa till det och gå och klippa mig i veckan! Det ska bli spännande, det var ju nästan ett år sen sist...
På tal om löning.. jag förstår inte hur jag lyckats, men från att vara helt pank, och då menar jag verkligen PANK, så har jag fått ganska mycket pengar. Jag kan räkna det till ungefär 700 spänn på tre dagar. Inte illa pinkat.. Det vill säga att det är nice med dricks och en generös fader som ger en lite jobb hehe.
En annan rolig sak som hände idag var att jag fick veta att jag ska få jobba på TC ännu mer i veckan, tisdag till lördag! Så kom förbi och ta en hamburgare vettja, bara 159 spänn ;D
........ och där tog det slut.
-- Sandra --
Idag har jag och Tess städat ur i pappas gamla lägenhet.. Putsa fönster, dammsuga, skura skura skura! Men med löningen vi fick kändes det mer än värt, och jag tror jag ska lyxa till det och gå och klippa mig i veckan! Det ska bli spännande, det var ju nästan ett år sen sist...
På tal om löning.. jag förstår inte hur jag lyckats, men från att vara helt pank, och då menar jag verkligen PANK, så har jag fått ganska mycket pengar. Jag kan räkna det till ungefär 700 spänn på tre dagar. Inte illa pinkat.. Det vill säga att det är nice med dricks och en generös fader som ger en lite jobb hehe.
En annan rolig sak som hände idag var att jag fick veta att jag ska få jobba på TC ännu mer i veckan, tisdag till lördag! Så kom förbi och ta en hamburgare vettja, bara 159 spänn ;D
........ och där tog det slut.
-- Sandra --
Svåra känslor.
Har ni någonsin upplevt känslan av att ni verkligen tycker så himla himla synd om någon person som ni inte känner, som ni inte ens sett förut? Man får helt ont i magen, det blir jobbigt att andas och man vet typ inte vad man ska ta sig till.
Jag brukar få den känslan titt som tätt. Typ om jag ser någon medelålders man sitta ensam och äta hamburgare på McDonalds, om jag ser någon komma ensam till bion (och som förövrigt ser ut att vara en ganska ensam person)... typ om jag ser någon gammal gubbe börja springa för att hinna med bussen, men att bussen bara far iväg.
Alltså IT BREAKS MY HEART. Big time. Ibland kan jag även få den där jobbiga känslan i magen bara av att jag ser någon på stan som "ser ensam ut" eller "ser ut att ha det svårt". Jag vill bara gå fram och krama dom och säga att allt kommer bli bra.
Det värsta är att jag känner ju inte ens dom där!
De har det säkert jättebra, och även om de inte har det, vad hjälper det av att jag ska sitta och tycka synd om dom?
Nej, ibland blir jag bara less på mig själv. (och förövrigt alla mina sjuka fördomar jag måste ha djupt inom mig, eftersom att det bara kommer tvärt när jag ser vissa personer... sjukaste).
Peace, love and understanding
-- Sandra --
Jag brukar få den känslan titt som tätt. Typ om jag ser någon medelålders man sitta ensam och äta hamburgare på McDonalds, om jag ser någon komma ensam till bion (och som förövrigt ser ut att vara en ganska ensam person)... typ om jag ser någon gammal gubbe börja springa för att hinna med bussen, men att bussen bara far iväg.
Alltså IT BREAKS MY HEART. Big time. Ibland kan jag även få den där jobbiga känslan i magen bara av att jag ser någon på stan som "ser ensam ut" eller "ser ut att ha det svårt". Jag vill bara gå fram och krama dom och säga att allt kommer bli bra.
Det värsta är att jag känner ju inte ens dom där!
De har det säkert jättebra, och även om de inte har det, vad hjälper det av att jag ska sitta och tycka synd om dom?
Nej, ibland blir jag bara less på mig själv. (och förövrigt alla mina sjuka fördomar jag måste ha djupt inom mig, eftersom att det bara kommer tvärt när jag ser vissa personer... sjukaste).
Peace, love and understanding
-- Sandra --
