Is-armar
Japp, riktigt skönt att cykla hem klockan två på natten och det är iskallt.. NAAAT. Jag trodde det skulle vara varmare än såhär, men jag får väl börja inse att sommaren är över snart. Helst skulle jag vilja ha en hel sommar till nu på direkten. Eller, det skulle kunna få vara höst, när den är sådär fin och färgglad, men sen att istället för vinter så kommer det sommar igen!
.. Det var i alla fall mysigt med en kopp te på TC såhär en kall torsdagskväll..
Men nu till the real deal. Jag snuddade faktiskt vid ämnet lite i mitt förra inlägg.
Jag, musikälskare som jag är, älskar att lyssna på musik. Jag lyssnar alltid på musik, när jag sitter vid datorn, såklart, när jag klär på mig på morgonen, när jag gör mig redo för utgång, när jag ska gå den tre minuter långa vägen till affären, jämt. Om man glömmer hörlurarna när man ska åka buss till exempel så dör man ju långsamt innifrån, det är typ som att, vad vet jag, flyga utan vingar?
Jag utan musiken är som en pizza utan ost. Eller nåt.
Det jag vill komma fram till i alla fall är att det är ganska krånligt för mig just nu. Min iPod är long lost and gone och min mobil som jag har haft som ersättare är helt fucked up och går i princip inte att göra något annat med än att just, lyssna på musik. Så därför bär jag alltid med mig två mobiler för tillfället, en gamm gamm going som jag gör i princip allt med, det vill säga ringer och smsar. Sen har vi den andra där all go musik ligger. Mitt sim-kort går på högvarv kan jag lova, hoppas det inte dör eller nåt.
Men oj, där gled jag av ämnet. Jag hade egentligen tänkt prata om hur mycket man kopplar låtar till minnen. Fast ja, vad finns det egentligen att säga om det?
Jag undrar väl mest om det bara är jag, eller får ni andra också så? Jag har sjukt många låtar/artister/stilar överhvudtaget som jag kopplar väldigt starkt till kanske en person, eller just ett speciellt minne, men ibland även en längre tidsperiod. Det är det som är det underbara med musik, om man håller på glömma något kan man bara starta den där låten så känns det som att man är tillbaka igen. Eller så kan man bli glatt överraskad om man inte hört en låt på länge - och så får man tillbaka alla goda minnen som gömt sig långt bak i hjärnan.
Nu ska jag dricka upp mitt feta glas med o'boy och sen krypa ner i sängen
-- Sandra --
.. Det var i alla fall mysigt med en kopp te på TC såhär en kall torsdagskväll..
Men nu till the real deal. Jag snuddade faktiskt vid ämnet lite i mitt förra inlägg.
Jag, musikälskare som jag är, älskar att lyssna på musik. Jag lyssnar alltid på musik, när jag sitter vid datorn, såklart, när jag klär på mig på morgonen, när jag gör mig redo för utgång, när jag ska gå den tre minuter långa vägen till affären, jämt. Om man glömmer hörlurarna när man ska åka buss till exempel så dör man ju långsamt innifrån, det är typ som att, vad vet jag, flyga utan vingar?
Jag utan musiken är som en pizza utan ost. Eller nåt.
Det jag vill komma fram till i alla fall är att det är ganska krånligt för mig just nu. Min iPod är long lost and gone och min mobil som jag har haft som ersättare är helt fucked up och går i princip inte att göra något annat med än att just, lyssna på musik. Så därför bär jag alltid med mig två mobiler för tillfället, en gamm gamm going som jag gör i princip allt med, det vill säga ringer och smsar. Sen har vi den andra där all go musik ligger. Mitt sim-kort går på högvarv kan jag lova, hoppas det inte dör eller nåt.
Men oj, där gled jag av ämnet. Jag hade egentligen tänkt prata om hur mycket man kopplar låtar till minnen. Fast ja, vad finns det egentligen att säga om det?
Jag undrar väl mest om det bara är jag, eller får ni andra också så? Jag har sjukt många låtar/artister/stilar överhvudtaget som jag kopplar väldigt starkt till kanske en person, eller just ett speciellt minne, men ibland även en längre tidsperiod. Det är det som är det underbara med musik, om man håller på glömma något kan man bara starta den där låten så känns det som att man är tillbaka igen. Eller så kan man bli glatt överraskad om man inte hört en låt på länge - och så får man tillbaka alla goda minnen som gömt sig långt bak i hjärnan.
Nu ska jag dricka upp mitt feta glas med o'boy och sen krypa ner i sängen
-- Sandra --
Kommentarer
Postat av: johanna
jag har försökt allt men de vill verkligen inte som jag vill ;p
Trackback