Har ni någonsin upplevt känslan av att ni verkligen tycker så himla himla synd om någon person som ni inte känner, som ni inte ens sett förut? Man får helt ont i magen, det blir jobbigt att andas och man vet typ inte vad man ska ta sig till.

Jag brukar få den känslan titt som tätt. Typ om jag ser någon medelålders man sitta ensam och äta hamburgare på McDonalds, om jag ser någon komma ensam till bion (och som förövrigt ser ut att vara en ganska ensam person)... typ om jag ser någon gammal gubbe börja springa för att hinna med bussen, men att bussen bara far iväg.

Alltså IT BREAKS MY HEART. Big time. Ibland kan jag även få den där jobbiga känslan i magen bara av att jag ser någon på stan som "ser ensam ut" eller "ser ut att ha det svårt". Jag vill bara gå fram och krama dom och säga att allt kommer bli bra.
Det värsta är att jag känner ju inte ens dom där!
De har det säkert jättebra, och även om de inte har det, vad hjälper det av att jag ska sitta och tycka synd om dom?

Nej, ibland blir jag bara less på mig själv. (och förövrigt alla mina sjuka fördomar jag måste ha djupt inom mig, eftersom att det bara kommer tvärt när jag ser vissa personer... sjukaste).

Peace, love and understanding
-- Sandra --