Varför ska man alltid frysa om fötterna?
Det här är inte hållbart, jag ska seriöst uppfinna sockar med inbyggda värmare eller något, de skulle sälja som smör tror jag!

Iaf. Jag har träningsvärk.
Och.
Det här är lite pinsamt.
Jag vet varför.
Jag och Tess lekte i en lekpark.
Är man otränad eller vaaaaaad?

Jag har även kommit fram till varför jag och Tess har betett oss som vi gjort de senaste veckorna (pallat, busat jävel och nu lekt i lekparken?). Jag tror vi har något utav en 19-års kris. Det är nog enda förklaringen, vi håller på att växa upp, börjar måsta ta massa ansvar, jobb, bil, boende(?) osv osv, vi har inte hunnit vara barn tillräckligt länge än.
Det är egentligen lite utav en hatkärlek att vara i den här åldern, folk börjar lämna umeå - drar iväg på helt olika ställen, flyttar, drar utomlands i hundra år och shit. Men samtidigt är det spännande, om alla andra kan flytta till andra städer och upptäcka nya äventyr där så kan väl jag?
Men jag vet inte. Det känns som att det här första steget är läskigt att ta, det är jobbigt att lämna sin trygghetszon. Men nu när allt håller på att ändras ändå är det egentligen inte så mycket kvar av den? Det är ens familj, de är, och kommer alltid förbli kvar här känns det som. Bäst för dom.

Nej shit, det var tänkt att det här skulle vara ett snabbt och lättsamt inlägg - istället går jag och blir alldeles sentimental, men det är inte så lätt när man får veta massa ouppskattade saker på msn! :O Inte skrämmas sådär, tsss. bort nu i höst, skulle inte tro det va?
nu andas vi Sandra och så lägger vi in några fina bilder från lekparken istället.

Detta är då vad som framkallade min träningsvärk..

Jalla peace
-- Sandra --