Men inte är jag ledsen för det inte, för det var så himla roligt att vara tillbaka på scandic igen. Det känns nästan som att jag aldrig lämnat stället, allt var som förut - förutom att Tess inte kom invandrandes runt kvart i ett för att fritera lite pommes och sätta upp en skål med hamburgerdressing.
Och så var det ju en kock mindre, men det är ju ganska självklart, så det var jag och samuel, aka Juden (ni anar inte hur komiskt jag tycker det är) som styrde upp köket idag.
Men nog pratat om scandic, det var och förblir bästa stället - eller jag måste bara få säga en sak till. Bara det faktum att dom har bjällerklang som ringsignal på telefonen säger väl ganska mycket - nivån på humorn är LÅG, men jävla rolig. Kasta potatisar på varandra, bowla med meloner (dock var det tess som fick vara med om den upplevelsen), tvinga en utsatt servitör käka fem år gamla fiskbullar osv osv... Aldrig en tråkig stund.

Men nu, det jag skulle komma fram till, kommer ni ihåg mitt inlägg för två dagar sedan? Om att det är vissa personer man träffar jämt och överallt. Tro inte på faan att en av dom där personerna, som jag brukar stöta på allra oftast, också var på vägverket!?!
Och just han på vägverket av alla ställen, ja, universum slutar då aldrig chocka mig.

-- Sandra --