Den här gången handlade det om folk som köpte väldigt verklighetstrogna dockor, och dom behandlade dom som sina egna barn! Dom gick ut med dom i barnvagnar, de köpte kläder åt dom, pratade med dom, gosade med dom - ja i princip allt som man brukar göra med bäbisar, minus byta blöja och mata-delen!

På ett sätt kan jag förstå vissa som lät göra dockor som såg ut som deras egna barn när dom var små, för att dom saknade den känslan och bla bla bla, men samtidigt, seriöst, en docka?
En docka kommer aldrig kunna fylla platsen som en riktig bäbis skulle kunna göra. En docka säger aldrig några första ord, de tar aldrig sina första steg, de börjar aldrig skolan, de får aldrig en första pojkvän/flickvän, de gifter sig aldrig och dom kommer aldrig få egna barn... Dom kommer inte ens kunna ge dig ett leende.

Men samtidigt dör dom aldrig heller.

Är det därför dom gör det? För att dom är för rädda för att ett riktigt barn inte lever för alltid, och för att de inte kommer behöva ens hjälp för evigt? Eller är det bara helt enkelt att dom inte fick leka av sig tillräckligt när dom var barn, så dom passar på att leka med dockor nu? För det var så det såg ut, 40 åriga gammla tanter som lekte med sina dockor.


Jaja, jag kan verkligen haka upp mig på saker ibland.
Baby, do you wanna be my doll?