Igårkväll när jag skulle sova fick jag ångest.
Mitt rum är väl inte känt för att vara städat precis, men igår fick jag panik - JAG MÅSTE STÄDA!!
Dock vet ni ju hur jag är, jag hann somna. Men idag mina vänner har jag tagit tag i mitt städande. Jag har rensat ur en hel byrå som bara var full med massa skit, saker som jag aldrig använder, men inte har hjärta att kasta bort. Idag struntade jag fullständigt i mitt samvete, jag bara kastade allt. Kollade typ knappt på det, och det enda som klarade sig var konfirmations-presenter och såna där "viktiga" saker.

Dock har jag sparat en sak, ett brev. Jepp, ett brev till mig själv, från mig själv. Jag skrev det när jag var kanske... 13. Jag hade tänkt dela av mig med ett mycket fint stycke:
Det är väldigt modärnt med capri byxor nu och man ska ha benvärmare och färgstarka kläder. Jag längtar väldigt mycket till fredag den 5:te september för då ska jag börja dansa funk. Jag får väl se om jag gör det i nian?
Men jag tror att jag gör det.

för det första, jag hade inget sammanhang i mitt brev alls, men vad kan man förvänta sig av en 12-åring?
Modet måste vart väldigt fint också..
... men nu till det viktigaste, där mina vänner har vi även datumet för när jag började dansa!
Funk..
Jag kommer fortfarande ihåg min första danslektion. Det var med roger i sal tre. Han var vääääääldigt lång tyckte jag, men cool var han.

Nej, jag har inte tid att sitta här om jag vill att det ska bli klart innan sent ikväll -så tjohejs!
-- Sandra --