Det är alltid lika roligt att prata med en yrvaken Petra.

"VA, nej jag sov inte."
"jo, du sov"
"Nej det gjorde jag inte ALLS"
"jo, jag ropade typ hundra gånger men du svarade inte"
"Har du varit och handlat?"
"Petra, jag tror det är dags för dig att gå i säng, godnatt"
"zZzZzzzZzz"

Nu till allvarligare saker. Jag har fortfarande inte fattat att Niclas är död. Bara att skriva det känns fel, för det känns inte som att det är sant. Det känns fel. Det känns fel när man läser sin kompis namn i tidningen där han nämns som en av dom som dog. Det känns fel att höra dom prata om Niclas på radion. Det känns fel när jag går förbi apberget och kollar på bilder på dig (varje gång, god bless). Varför har dom bilder på Niclas där? Varför skriver dom om honom, varför pratar alla om honom?
Igår när jag var på ica var det någon som lät precis som Niclas - för ett tag kändes det som att allt var normalt, jag visste väl att det bara var ett skämt - det kan ju inte ha hänt! Men när jag vände mig om var det inte hans glada ögon jag mötte, det var någon främlings.
Jag kan verkligen inte förstå hur jobbigt det är för Niclas familj och närmaste vänner just nu, men ni ska veta att mina tankar vilar på er, kämpa och kom ihåg att det kommer komma ljusare tider. Tider när ni kan tänka tillbaka på Niclas och le, le av alla goda minnen ni har fått dela med honom och le för att ni är tacksamma för den tiden ni fick med honom.

Men jag förstår er, det hela känns som ett stort skämt. Vars gömmer du dig Niclas?
I hope you have it even better in heaven.

deep shit, jag vet - men jag var bara tvungen att få ur mig det. Nu är jag även väldigt trött så tanken på min mjuka sköna säng börjar locka mer och mer..... Mmmmmmmmmm, täckeeeeeeeeee, kuddaaaaaaaaaar.... snart även en sandra. Godnatt!
-- Sandra --