Dead and Gone!

Jag vet inte ens hur jag ska börja skriva om denna underbara kväll.
Jag säger bara två ord, Battle Box - men om jag får säga det själv så var Beat Boxen det klart bästa på hela hela kvällen.
Det var en upplevelse, jag har aldrig i hela mitt (kanske inte så jättelånga) liv vart med om något så... jag vet inte, verkligt - som är så bra!! Det var helt sjukt och alla bara skrek som galningar och Faith (sfx) som han hette bara levererade låt efter låt, instrument efter instrument och coola beat efter varandra - som om han inte gjort något annat i hela hans liv. Han måste fan vara skapt för att beatboxa - det var magiskt!
Till slut blev det som för mycket, han var för bra, man visste inte vad man skulle ta sig till, man fick myror i brallan så till slut blev det som att man bara - fuck it, jag ger upp! Döda mig här och nu, för det här kan inte vara sant.
Överväldigande indeed, indeed!

Dansen var cool också - som vanligt. Jag har sett en galen jamaican (med lila rastaflätor i toffsar) dansa dancehall som om det inte vore någon morgondag - dock var han lite läskig.

Men nog om battle box. Imorse tror jag att det inte var tänkt att jag skulle få sova, först ringde en long lost-friend helt plötsligt! :O Lite random kunde jag känna, men han var typ ledsen och shiet - jag blev helt ställd, vad ska jag säga? Det var så länge sedan vi umgicks att jag knappt känner den här personen idag, men det kanske är det han behöver, prata med någon utomstående?
Iaf, kämpa på boy - ge inte upp och ta lärdom av dina motgångar!
Efter ett rätt så långt sömnigt samtal, för min del, så kom Oskar hit också. Det första han gör är att springa och starta CD-spelaren, så där låg jag och lyssnade på pippi långstrump i 40 minuter innan jag gav upp och började rita med honom istället.
.. Småsyskon kan ha sin charm ändå ibland måste jag faktiskt erkänna.

-- Sandra --