Heyeee!
Nu är jag nyss hemkommen från rosornas kyrka, vilket är ganska nice - mina synder är förlåtna och jag känner mig lugn. Det var nämligen multi-mässa idag.. Jag höll nästan på att fälla en tår där en stund, så himla duktiga alla har blivit på att spela, sjunga och allt! Och vad hände med att alla blivit så stora? Jag kommer fortfarande ihåg alla som små vilsna 14/15-åringar som fortfarande inte riktigt hittat sig själva i livet än.. Jag är stolt över er!

.. Men då till följdfrågan, hur kommer det sig att jag missat allt det där, allas utveckling? Jag saknar det faktiskt. Alla roligheter och tokigheter, gemenskapen och sena sommarkvällar på norrbyskär. Bus, bad, skratt, gråt, sång - vänskapen och mysfaktorn när man sitter i kyrkan sent på kvällen och sjunger tillsammans, och mysfaktorn när man sitter runt lägerbålet och skrattar och har sig!

Ingen vet, ingen vet... Det kanske blir att ta tag i det där till sommaren igen?

Aja, måste tagga! Ska hjälpa mamma med mat till kvällens trevligheter.
-- Sandra --