Då var resan igång. Det började inte bra om jag säger så, min resväska valde att tappa sina små hjul så att dra väskan är ju inte att tala om, bära är det som gäller. Själva finessen med resväska är med andra ord borta. Annars, såhär sju timmar in i bussresan så känns det väldigt bra. Taggen ligger i luften och den är så uppenbar att man nästan skulle kunna ta på den. Men det är så det ska vara, eller hur? Hursom, vi lär nog inte höras mer här förrän möjligen på söndag då det är hemfärd igen. Tills dess får ni ha det så bra, det ska iaf jag ha :) -- Sandra --

 

Egentligen så skulle jag vilja ha något intressant och inspirerande att säga här. Men jag ska vara ärlig, det har jag inte. Jag är som i ett ganska "numb state of mind" för tillfället. Jag finns bara. Jag har inga framtidsvisioner, men jag har heller inget att göra om dagarna. Det är dags att hitta på något nu Sandra.

 

Jag borde göra som bilden säger, sikta mot månen.. för tjaaa, om jag missar så landar jag ju i alla fall bland stjärnorna.


Och kan den där förbaskade kommunen bara svara?

-- Sandra --

Jag kan se den om och om och om och om igen.
:)

-- Sandra --

Ehhhhh, K BRY?!

Alltså. Jag vet inte ens vart jag ska börja, det är nästan så att jag blir helt stum. Detta yttryck, den nya "it-frasen" om man är något. Det coolaste man kan säga.

Jag menar K BRY?!

Nää, så himla fult bara. Jag dör varje gång jag hör någon säga det, speciellt när de är seriösa med det.

Men k bry, jag har ont i armen. Jag skojar inte när jag säger att jag ser invalid ut när jag går, sitter och står. Jag kan inte böja armen, men jag kan heller inte ha den utsträckt. Jag kan inte ha armen avslappnad hängandes längs min sida, för då kommer det en sån smärta som gör att det svartnar för ögonen (okej, överdrift här men - k bry).

Nä men seriöst, smärta i min arm - JA. Är det träningsvärk? Är det någon annan allvarlig skada jag ådragit mig? I så fall hur?

Många frågor har man, men inte något vettigt svar. Med det tackar jag för mig, godnatt.

-- Sandra --

Wohoo, man måste ju göra om lite ibland. Vad tycker ni, bättre? Sämre? Jag vet inte riktigt själv faktiskt. Jag ville mest bara ha vitt... och det blev det ju.

Men nu, ta er tid och lyssna på denna låt.




Lyssna och njut.

-- Sandra --

Hur kommer det sig att apelsin är alltid mycket godare om man skär upp klyftor och äter, än när man skalar dom?
Ett av universums stora mysterier skulle jag vilja säga.

Annars vill jag bara säga att jag lever och mår. Sitter hemma (hemma hörnefors) framför en knastrande eld i öppenspisen och läser en bok. Ehh, mysfaktor x1000 på den? Riktigt skönt söndagsmys, jag vet att ni alla är avis. Egentligen var min plan att åka tillbaka till mitt eget lilla näste idag, men med det här ovädret tror jag att jag ändrar mina planer. Varför göra sig mödan när man kan stanna och boi sin pyjamas hela dagen?

Alternativt dra en bastu, men jag vettityysan om jag orkar.
Något jag kan garantera är dock att det blir nog filmmys senare med syster. Även om hon inte vill sås ka jag tvinga na.


Okej. Minus med Hörnefors, ica stänger klockan 5 på söndagar, så om vi vill ha något gottis till filmen måste vi fara nu. Hejs svejs.

-- Sandra --

Lön lön lön. Vad göres?
Spend it ofcourse!!
Nämen, äntligen har jag klippt mitt långa risiga äckel-hår (ja, jag har vart less på slutet). Och gu se skönt he vaaaa!!!

Resultatet.

 

-- Sandra --

Stugan är mysfaktor x10000. Jag måste erkänna att jag inte far dit så ofta, men när jag väl är där trivs jag hur bra som helst, man får bara slappna av, bara vara och mysa runt.

Bilder.



















Och den här fagra bilden får vara slutet på min bildbomb, hoppas ni njutit av bilderna HÖHÖ.


-- Sandra --

Jag måste medge att taggen bara växer och växer inför helgen 28-30 januari. Streetstar förra året var ju underbart, och jag hoppas det blir en lika bra upplevelse detta år.

.. Men det är jag rätt säker på att det kommer bli, med tanke på gänget jag åker med så kommer jag nog inte ha nån tråkig stund. Man kan ju alltid hoppas på en favorit i repris, vilket är när en viss person (vill inte hänga ut någon på min välbesökta blogg alltså, så nämner inga namn) är så trött på McDonald's att han somnar mitt i en tugga och dunkar huvudet i bordet, stööört hårt så han vaknar till av det.

HAHAA, minnen alltså.


Hursom, tänkte flika in med en video också från förra årets voguing-final. Lätt att jag kommer sitta som klistrad när det är dags för wacking och voguing battlen - huuur underbar dansstil är det inte egentligen? Gud, jag skulle verkligen vilja lära mig, jag ska analysera noga kan jag lova, vartenda steg!



-- Sandra --

Efter att ha pysslat på lite med en sen julklapp (som förövrigt aaaldrig blir klar, förlåt malin) och slötittat på TV så inser jag att jag gillar verkligen inte fab 5.

Dom är ju taskiga mot de som de ska hjälpa. Ni vet, när det närmar sig slutet och mannen ska göra sig i ordning för vad det än nu är - i dagens fall - ett musikuppträdande så blir han alltid filmad, och fab 5 gänget sitter i ett fancy room och dricker champagne eller vad det nu är, och typ hånar stackars mannen. Klagar på allt han gör och lägger fula kommentarer som ba "ooooh, his naked, omg!!"

Eh, ja? Vem klär inte av sig innan man duschar skulle jag vilja veta? Men sen på slutet så "räddar" dom det alltid med att säga något i stil med att; Ja, han klarade det ju ändå bra för att vara han - han är så sööt.

Nä blä, fet diss på Fab 5!

-- Sandra --

Förra veckan var jag och min syster på bio, vi hade det trevligt, uppladdat med godis och allt sånt där bio-mys som hör till ni vet. Filmen var i 3D, så snygg-glasögonen var på, vi var taggade på att få se nån hunk och få uppleva äventyr.

Då det helt plötsligt hände. Ett hugg i bröstet.

Efter en enda snabb blick ut över folkhavet i biosalongen så ser jag en ensam man i 50-60 årsåldern sitta längst ut, långt upp på en rad. Ensam.

Mitt hjärta tål inte att se sånt där, ensamma människor. Man SKA inte behöva gå på bio ensam. Man SKA inte behöva gå på restaurang ensam. Man SKA inte behöva vara ensam överhuvudtaget. I alla fall inte ofrivilligt ensam. Och jag vet inte om jag ska se det som en gåva eller en förbannelse, men jag tror att jag har en egenskap som gör att jag ser dessa människor.

Det kan vara allt från en man som jag ser på stan, ett barn som går från skolan, en kvinna som är på ica. De finns överallt, och jag får ont i hjärtat bara av att titta på de.


.. Men är det kanske bara jag som är riktigt fördomsfull?
Jag menar, vem är jag att tycka synd om denna främling - jag vet ju inte ens någonting om denna person, och jag kan ju ha helt fel. Fem minuter senare kanske denne person står och kramas med sin käreste.


Hur det än nu ligger till, om jag har denna gåva eller om det bara är mina fördomsfulla tankar som gör att jag känner såhär, så är det jobbigt, och jag blir ledsen inombords åt denna människa, och allt jag vill göra är bara att gå dit och ge de en stor KRAM.

Får man krama främlingar?

-- Sandra --