Jag har kommit fram till att anledningen varför jag bloggar så sällan måste bero på pressen att komma på en bra rubrik. Jag menar, hur kul är det egentligen med bara ett datum?

..Men vad gör man då fantasin tryter?

Ibland önskar jag att man hade ett barns egenskaper igen, kommer ni ihåg hur kul man kunde ha med ingenting? Man hittade en pinne på marken, helt plötsligt så var det en trollstav och hela världen blev magisk och man var oövervinnlig. Det var tider det.
Nu känns det som att man har fastnat lite mellan två världar, jag är inte barn längre, men jag är inte heller vuxen.

Eller jo, jag är ju vuxen till åldern, men skulle inte kalla migsjälv som fullfjädrad vuxen direkt. Jag menar, det dimper ner massa brev om pensionssparande hit och dit. Är det tänkt att jag ska veta allt om pensionssparande nu?

Idag slutade vattnet fungera i min lägenhet, vem ringer man? Hur gör man?
Jag gick på jobbet och hoppades att det skulle funka igen när kom hem (vilket det turligt nog gjorde).

Det är massa sådana saker som vi i min ålder förväntas kunna och veta nu, för vi är ju vuxna. Men när ska jag ha lärt mig allt det här?


-- Sandra --